onsdag, juni 06, 2007

Sista helgen i Montréal spenderad på det bästa av alla sätt...

I helgen var Lisa (socionomklasskompis) och hälsade på mig. Hon kom på fredag kväll med bussen från New York, trött efter den långa resan sen tidig morgon och lite sorgsen efter att ha tagit farväl av sin praktik på Green Chimneys. Vi släpade tillsammans Lisas packning från busstationen och svettades i den fuktiga 25-gradiga värmen. Hemma på rue St-Urbain väntade Alexias födelsedagsfest och det passade bra för det var Lisas födelsedag också just den dagen. Lisa var precis vad jag behövde min sista helg i Montréal - hon livade upp mig rejält. Har inte skrattat så mycket på länge! Det är så mycket roligare att gå omkring på Montréals gator tillsammans med en god vän än som allra mest annars - ensam. Om det är något jag har lärt mig här (eller kanske snarare fått bekräftat) så är det att vänskap är skillnaden mellan att trivas och att inte trivas och det tar tid och kräver mycket ansträngning att bygga upp ett socialt liv på en ny plats. Jag njöt i alla fall av att visa Lisa runt i mina favoritkvarter på Plateau Mont Royal. Vi shoppade likadana 70-talsschorts på American apparel, åt middag på den vegetariska restaurangen Commonsal med en gigantisk och urgod buffé, promenerade i hamnen och gamla stan, fikade på café Chez José mm. Höjdpunkten på denna härliga helg var nog söndag eftermiddag då vi gick till Parc Mont Royal för att kolla in "le tam tam". Varje söndag under sommaren träffas folk här i parken för att spela trummor och dansa. Jag och Lisa dansade tillsammans med en härlig blandning av alla möjliga människor till sköna trumtakter. Det blev en magisk upplevelse svår att beskriva. Nästan som att gå på festival fast helt gratis och en helt vanlig söndag. På måndagen regnade det hela dagen. Lisa var hemma och packade om sin packning och jag släpade mig till praktiken. På kvällen följde jag Lisa till nattbussen som skulle ta henne tillbaka till New York där hennes plan väntade på att flyga henne hem till Sverige. Jag promenerde hem från busstationen i duggregnet med den där melankoliska sorgkänslan man kan få när man är tillbaka i vardagen efter att ha upplevt något riktigt härligt. Tillbaka till vardagen och min sista praktikvecka. På lördag kväll är det min tur att flyga över Atlanten...




Inga kommentarer: