Ok, det är längesedan nu som jag lovade att jag skulle berätta för er om dagstrippen till Ottawa och påskhelgen i Toronto så nur tar jag mig själv i kragen och sätter planen i verket. Här kommer först en lite berättelse om turen till Kanadas huvudstad som jag och Florent gjorde en torsdag i slutet på mars. Det var min semestervecka, vi kom hem kvällen innan från roadtripen i Québec och hade bokat hyrbilen en dag extra för att köra 19 mil västerut och kolla in huvudstaden. Först lite historia: Den 31 december 1857 tillfrågades den engelska drottningen Victoria att välja en gemensam huvudstad för det som då utgjorde Kanada (dagens Quebec and Ontario) och hon valde Ottawa. Det sägs att hon ska ha valt genom att sticka sin hattnål i kartan någonstans mellan Toronto och Montréal som stod som konkurrenter i valet och att hattnålen råkade hamna precis vid den lilla lantliga hålan Ottawa. Sedan dess har staden dock vuxit, kan idag jämföras med Göteborg i invånarantal och räknas därmed till Kanadas fjärde största stad. Vi kom fram vid lunchtid och körde runt ett bra tag för att försöka hitta en parkering som inte kostade skjortan. Tillslut insåg vi att vi nog skulle bli tvugna att betala en slant om vi ville parkera inne i centrum. Det blev ett dyrt parkeringshus. Eftersom det var lunchtid var alla kostym- och dräktklädda kontorsarbetare på väg till eller från sin lunch och de var överallt! Inte så kontigt med tanke på att detta ju faktiskt är landets huvudstad och hela stadsadministrationens säte. Ottawa kallas också för "Silicon Valley North" på grund av alla högteknologiska företag som har sina kontor inne i stan. Vi tog sikte mot parlamentet som ligger fint uppe på Parliament Hill vid Ottawa Rivers södra strand. Redan första anblick av den pampiga huvudbyggnaden fick oss att tänka på England, ja vi tyckte oss till och med känna doften av bristtisk kolonisatör. Mycket riktigt hade man valt att bygga parlamentet i samma stil som det brittiska Palace of Westminster, nämnligen Gothic Revival för att visa på de fortsatta banden med England. Huvudbyggnaden som ni kan se på bild nedan kallas Centre Block och tornet i dess mitt för Peace Tower, vilket är hela 92,2 meter högt och utgör en nationell symbol. Vi promenerade omkring på parlamentsområdet och vår roligaste upptäckt var ett slags katthärberge i det fria som en man drev. Han satt på en bänk brevid och kelade med en av kattera och på stängslet framför härberget satt en skylt där det stod att man gärna fick skänka pengar. Vi fortsatte sedan till fots för att titta på det vi blivit rekommenderade av turistbyrån. Förrutom ByWard Market Square med en genuin saluhall med gamla anor och många trevliga små försäljare och retauranger blev vi inte tjusade av staden. Den gav intrycket av att uteslutande vara en administrativ stad - atmosfären kändes lite stel och går närmast att beskriva som själlös. Vi saknade den multikulturella diversitet, pulsen och atmosfären som finns i Montréal. Efter en middag hos libanesen i saluhallen körde vi trötta tillbaka till Montréal, nöjda av att ha setta Kanadas huvudstad och parlament men också att kunna konstatera att Montréal är en klart mycket roligare stad att bo i...tisdag, maj 22, 2007
Ottawa en dag i slutet på mars...
Ok, det är längesedan nu som jag lovade att jag skulle berätta för er om dagstrippen till Ottawa och påskhelgen i Toronto så nur tar jag mig själv i kragen och sätter planen i verket. Här kommer först en lite berättelse om turen till Kanadas huvudstad som jag och Florent gjorde en torsdag i slutet på mars. Det var min semestervecka, vi kom hem kvällen innan från roadtripen i Québec och hade bokat hyrbilen en dag extra för att köra 19 mil västerut och kolla in huvudstaden. Först lite historia: Den 31 december 1857 tillfrågades den engelska drottningen Victoria att välja en gemensam huvudstad för det som då utgjorde Kanada (dagens Quebec and Ontario) och hon valde Ottawa. Det sägs att hon ska ha valt genom att sticka sin hattnål i kartan någonstans mellan Toronto och Montréal som stod som konkurrenter i valet och att hattnålen råkade hamna precis vid den lilla lantliga hålan Ottawa. Sedan dess har staden dock vuxit, kan idag jämföras med Göteborg i invånarantal och räknas därmed till Kanadas fjärde största stad. Vi kom fram vid lunchtid och körde runt ett bra tag för att försöka hitta en parkering som inte kostade skjortan. Tillslut insåg vi att vi nog skulle bli tvugna att betala en slant om vi ville parkera inne i centrum. Det blev ett dyrt parkeringshus. Eftersom det var lunchtid var alla kostym- och dräktklädda kontorsarbetare på väg till eller från sin lunch och de var överallt! Inte så kontigt med tanke på att detta ju faktiskt är landets huvudstad och hela stadsadministrationens säte. Ottawa kallas också för "Silicon Valley North" på grund av alla högteknologiska företag som har sina kontor inne i stan. Vi tog sikte mot parlamentet som ligger fint uppe på Parliament Hill vid Ottawa Rivers södra strand. Redan första anblick av den pampiga huvudbyggnaden fick oss att tänka på England, ja vi tyckte oss till och med känna doften av bristtisk kolonisatör. Mycket riktigt hade man valt att bygga parlamentet i samma stil som det brittiska Palace of Westminster, nämnligen Gothic Revival för att visa på de fortsatta banden med England. Huvudbyggnaden som ni kan se på bild nedan kallas Centre Block och tornet i dess mitt för Peace Tower, vilket är hela 92,2 meter högt och utgör en nationell symbol. Vi promenerade omkring på parlamentsområdet och vår roligaste upptäckt var ett slags katthärberge i det fria som en man drev. Han satt på en bänk brevid och kelade med en av kattera och på stängslet framför härberget satt en skylt där det stod att man gärna fick skänka pengar. Vi fortsatte sedan till fots för att titta på det vi blivit rekommenderade av turistbyrån. Förrutom ByWard Market Square med en genuin saluhall med gamla anor och många trevliga små försäljare och retauranger blev vi inte tjusade av staden. Den gav intrycket av att uteslutande vara en administrativ stad - atmosfären kändes lite stel och går närmast att beskriva som själlös. Vi saknade den multikulturella diversitet, pulsen och atmosfären som finns i Montréal. Efter en middag hos libanesen i saluhallen körde vi trötta tillbaka till Montréal, nöjda av att ha setta Kanadas huvudstad och parlament men också att kunna konstatera att Montréal är en klart mycket roligare stad att bo i...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar