Ännu en praktikvecka till ända...

Nu är vardagen här och jag har någonstans accepterat att det är så. Dagarna går, den ena efter den andra, det blir helg, lite tid för avkoppling och umgänge, det blir måndag igen och så rullar det på. Nu har jag varit här i Montréal i sex veckor och på Centre Jeunesse i fem. Den ena dagen är den andra aldrig sig riktigt lik men ger ändå intrycket av sig att flyta samman och bli till en strid ström av dagar som blir veckor, som inom kort blir två månader och som snart, vare sig jag vill det eller ej, kommer att ta slut. Känslan av att tiden går allt snabbare påminner mig om att försöka ta vara på den.

I onsdags var hela arbetslaget "équipe adolescence 4" på Centre Jeunesse på utbildningsdag, så även praktikanterna, däribland jag. Utbildningen "journée sensibilation sexo" syftade till att "Sensibiliser les intervenantes à la nécessité d’intégrer la dimension de la sexualité dans l’intervention et faire connaître les outils cliniques disponibles pouvant les supporter" (medvetandegöra socialarbetarna om nödvändigheten att integrera dimensionen sexualitet i arbetet och ge kännedom om tillgängliga verktyg som kan vara till stöd). Vi blev informerade om statistik om ungdomars sexualvanor och sexualkunskap, fick diskutera fall i smågrupper som vi sedan diskuterade tillsammans i storgrupp, blev tilldelade en massa olika broscyrer och ett informationsmaterial som sammanställts till en bok för vidare läsning. Fick under dagen bland annat lära mig att Quebec är den provins i Canada där ungdomarna är som yngst då de gör sexualdebut, att ungdomar i genomsnitt har tre sexualpartners och en del ny vokabulär på området.

I torsdags var jag på studiebesök på Évaluation/Orientation där jag följde Marline Tillus arbetsdag. Var enormt trött denna morgon pga av ett litet virus som angrep med full kraft under förmiddagen och som min kropp gjorde allt som stod i dess makt för att göra sig av med. Tror att den lyckades för på eftermiddagen kände jag knappt av det. Detta var Marline Tillus journée de garde vilket innebär att hon tillsammans med ett par andra ansvarar för de codes1 (beslut om omedelbart ingripande) som kommer in från RTS (för att påminna er om hur organisationen på Centre Jeunesse kommer här en lite repetition: Inom Centre Jeunesse de Montréal finns en grupp, Réception et traitement des signalements - RTS, som arbetar med att ta emot anmälningar om barn som far illa. Om gruppen bedömer ärendet vara "compromis" skickas ärenedet vidare till gruppen Évaluation /Orientation som utreder ärendet och beslutar om lämplig insats/åtgärd. Därefter skickas ärendet till gruppen Application des mesures som arbetar med att följa upp ärendet genom kontakt med barnet/ungdommen och dennes familj. Jag gör min praktik inom Application des mesures équipe asolescence - för tonåringar mellan 12 och 18 år.) Idag hade tre code 1 kommit in till É/O Est . Ett var ett fall av négligance rörande ett barn 6 månader gammalt, ett annat var en misstanke om en mor som dödat sin 21-åriga dotter och som hade två yngre barn i sitt hushall men som sedan frigavs då det visade sig att dottern begått självmord. Det tredje fallet fick Marline: signalement abus physique (fysisk misshandel), flicka 13 ar, föräldrar fran Jamaica, mamman slagit sin dotter med ett skärp pga av att hon varit franvarande i skolan, flickan går till skolan dagen därpa och träffar sin bästis som hon följer med hem efter skolan. Flickans föräldrar ringer till polisen då de fatt höra vad som hänt, polisen kontaktar Centre Jeunesse (RTS). Det blir en lång dag och en hel del känslor!

I går annonserades ytterligare en tempête de neige (snöstorm) vilket här inte nödvändigtvis innebär några stormvindar utan bara att det snöar mycket. Det snöade hela natten till fredagen och jag fick pulsa till och från métron för att komma till jobbet. Sedan fortsatte det att snöa hela dagen och nu är Montréal inbäddat i ett ännu så länge ganska vit snötäcke på minst 30 cm (inom kort kommer snön att färgas brungrå av alla avgaser och bli moddig av allt salt.

I tisdags var det Marie-Chantals sista praktikdag. Jag, Astou och Mélinda (två andra praktikanter) och Marie-Ève tog med henne på thairestaurang på lunchen. Synd att hon slutar! Det kommer att bli tomt på kontoret nu när vi blir bara tre kvar. Fördelen är att jag får ta över hennes skrivbord brevid fönstret och att vi blir tre istället för fyra att dela på två datorer.