Kanadeniska kanelbullar och materialismens farsot...

Det kan inte hjälpas - även om jag vet att jag bara ska bo här i knappt fem månader kan jag inte låta bli att försöka skapa något som känns som ett trivsamt hem. Skrämmande hur materalistisk jag är i praktiken. Att leva som man lär är något jag eftersträvar men tydligen inte lyckas med alla gånger. Det är en sak att säga att man tar avstånd från materialismen och en sak att faktiskt agera därefter. Igår eftermiddag åkte jag i alla fall till IKEA (japp Ingvar Kamprad har markerat Montréal också). Tiphaine och Alexia gjorde mig sällskap. Det var en lite underlig känsla att kliva in på något så välbekant som ett IKEA-varuhus så långt hemifrån Sverige. Som vanligt blev många ganska billiga saker tillsammans dyrare än vad jag avsett. Tiphaine och Alexia lyckades få med mig på att köpa en stor matta på rea till vardagsrummet (ångrar nu att jag inte stod emot övertalningarna). Gick ett varv i "Mat-från-Sverige-shoppen" och kom ut med ett stort runt paket Siljansknäcke. Något jag kan knapra på om jag får hemlängtan... Det luktade starkt av kanelbulle vid utgången. I cafét sålde de "brioches à la canelle". Jag blev faktiskt lite lyrisk och tänkte att jag skulle köpa hem ett paket till att bjuda kombosarna på. Blev dock besviken då jag såg att de snarare såg ut som gäggiga degklumpar med sockerglasyr än kanelbullar och ångrade mig. Men det är klart, kanadensarna har väl satt sin egen prägel på denna svenska delikatess precis som vi har förvandlat den italienska orginalpizzan till något enligt mig ganska groteskt. Jag tänker särskilt på kebabpizzafenomenet- att man ska ha sås på pizzan efter att den är färdiggräddad. Personligen tycker jag inte att mild, stark eller vitlökssås har på en pizza att göra. Men uppenbarligen finns det många andra i Sverige som gör det eftersom det säljer. Smaken är som baken... Alexia och Tiphaine ville i alla fall absolut smaka en svesk-kanadensisk kanelbulle och tyckte att de var goda. Jag smakade också en liten bit och
smaken var i alla fall bättre än utseendet...











Väl hemma blev jag ivrig med att inreda mitt rum med min nyinköpta materia (en matta, en fleesefilt, några värmeljustakar och en liten rislampa). Och, materialist eller ej, det förvandlade faktiskt detta avlånga kalla rum med sjukhuskänsla till ett rum där jag nu börjar känna mig hemma. Materialismen är en farsot som infekterar även den motsåndskraftige...