Au retour en Europe....

I lördags kväll 18.40 (00.40 svensk tid) tog Montréaläventyret slut. Då lyfte KLM-flyget med mig i till Amsterdam. Lite trist att lämna staden just då jag börjat uppskatta den på allvar. Alla talade om för mig hur synd det var att jag redan skulle åka eftersom den bästa perioden precis börjat. Juni och sommaren ut tar den ena gatufestivalen över efter den andra och hela stan blommar upp. Svarade dem att det är ju en bra anledning till att återvända... Mest av allt var det dock skönt att komma iväg. Hela fredags kvällen och lördagen gick åt till att packa. Alltid lika spännande att se om allt ska få plats... Fick lämna kvar en del gamla saker för att få plats med det jag köpt på mig. Men det var nog bara bra - ett bra sätt att göra sig av med gamla grejer som sett sina bästa dagar och som man ändå egentligen knappt använder. Resan gick bra förrutom att jag hade lite problem med att få ut min tågbiljett i Amsterdam. Hade köpt biljetten och betalat på internet och fått informationen att jag kunde hämta ut biljetten i en automat eller i en kassa innan resan. I biljettkassan i Amsterdam visade det sig dock att eftersom jag köpt biljetten på franska SNCF:s hemsida och inte på Holländska NS:s kunde jag bara hämta ut biljetten i Frankrike. Underbart! Som tur var gick det att ordna så att jag köpte en ny biljett till samma tåg till samma pris och annulera min gamla franska biljett. Ett tydligt exempel på ett dåligt fungerande samarbete (mellan SNCF och NS) och på bristande kundinformation! Hade sett fram emot att kolla in landskapet mellan Amsterdam och Paris men somnade och sov sedan större delen av tågresan. På tågstationen Paris Nord igår eftermiddag mötte Florent mig och behöver jag säga vilken lycka det var att återses. Jag behöver nog inte heller avhandla hur skönt det var att komma hem till hans föräldrar och få duscha och byta kläder. Ätit gott och sovit som en stock i natt och förvånansvärt nog känner jag mig hyfsat pigg. Trodde jag skulle vara mer trött och seg efter att ha vänt på dygnet. Tröttheten kommer kanske senare. Men det är inte hela världen för nu har jag semester till början av juli. Det blir tio dagar här i Paris, midsommar hos mormor i Helsingborg och sen Götet i en vecka. Hoppas ni alla mår fint! Kram

Sista helgen i Montréal spenderad på det bästa av alla sätt...

I helgen var Lisa (socionomklasskompis) och hälsade på mig. Hon kom på fredag kväll med bussen från New York, trött efter den långa resan sen tidig morgon och lite sorgsen efter att ha tagit farväl av sin praktik på Green Chimneys. Vi släpade tillsammans Lisas packning från busstationen och svettades i den fuktiga 25-gradiga värmen. Hemma på rue St-Urbain väntade Alexias födelsedagsfest och det passade bra för det var Lisas födelsedag också just den dagen. Lisa var precis vad jag behövde min sista helg i Montréal - hon livade upp mig rejält. Har inte skrattat så mycket på länge! Det är så mycket roligare att gå omkring på Montréals gator tillsammans med en god vän än som allra mest annars - ensam. Om det är något jag har lärt mig här (eller kanske snarare fått bekräftat) så är det att vänskap är skillnaden mellan att trivas och att inte trivas och det tar tid och kräver mycket ansträngning att bygga upp ett socialt liv på en ny plats. Jag njöt i alla fall av att visa Lisa runt i mina favoritkvarter på Plateau Mont Royal. Vi shoppade likadana 70-talsschorts på American apparel, åt middag på den vegetariska restaurangen Commonsal med en gigantisk och urgod buffé, promenerade i hamnen och gamla stan, fikade på café Chez José mm. Höjdpunkten på denna härliga helg var nog söndag eftermiddag då vi gick till Parc Mont Royal för att kolla in "le tam tam". Varje söndag under sommaren träffas folk här i parken för att spela trummor och dansa. Jag och Lisa dansade tillsammans med en härlig blandning av alla möjliga människor till sköna trumtakter. Det blev en magisk upplevelse svår att beskriva. Nästan som att gå på festival fast helt gratis och en helt vanlig söndag. På måndagen regnade det hela dagen. Lisa var hemma och packade om sin packning och jag släpade mig till praktiken. På kvällen följde jag Lisa till nattbussen som skulle ta henne tillbaka till New York där hennes plan väntade på att flyga henne hem till Sverige. Jag promenerde hem från busstationen i duggregnet med den där melankoliska sorgkänslan man kan få när man är tillbaka i vardagen efter att ha upplevt något riktigt härligt. Tillbaka till vardagen och min sista praktikvecka. På lördag kväll är det min tur att flyga över Atlanten...

Påskhelgen i Toronto...

Nu efter många om och men kommer så sista delen av det jag legat efter med i mitt bloggande. Innan Florent åkte hem efter Påsk hann vi med en helgtrip till Toronto, Canadas största och Nordamerikas femte största stad (2,5 miljoner invånare) och som numera bebos av bland annat Anna och Madji (Anna är min klasskamrat från Östersund och Madji är hennes sambo som också tidigare bodde i Östersund). Vi åkte buss med Coach Canada vilket tog 7 timmar. Kom fram på långfredagen vid 14 och blev mötta av Anna och Madji. Jättekul att återförenas på andra sidan Atlanten efter att inte ha setts sen i Östersund. Nästan lite overkligt och märkligt att prata svenska igen. Vi promenerade hem till Anna och Madjis lägenhet som låg perfekt mitt inne i stan (se utsikten från deras fönster, första bilden nedan). Efter att ha lastat av oss våra väskor och vilat oss en stund begav vi oss ut på stan. Typiskt nog hade både Anna och jag dragit på oss varsin rejäl förkylning så vi kände oss ganska sega. Början på april och det var fortfarande riktigt kallt ute. Det blev en promenad i stan och sedan "streetcar" (spårvagn) östersut till stranden. Något bad blev det inte men vi föreställde oss hur härligt det måste vara att komma hit på sommaren och ta sig ett dopp i Lake Ontario. På kvällen bjöd Anna och Madji på god middag hemma i lägenheten; ugnsbakade grönsaker, stekt fisk och sallad. Efteråt var vi alla trötta och eftersom både Anna och jag var lite sjuka somnade vi tidigt. Nästa dag fortsatte turistandet. Guld värt med guider från stan som visste precis vad som var trevligt att titta på. Chinatown där vi bland annat hittade en målad kinesisk älg, Queen street, Kingston market med massa mysiga affärer, ekologiska matafärrer etc. Vi gick förbi Annas praktikplats på Youth Link som är ett dagcenter för hemlösa och drogmissbrukande ungdomar (huset med väggmålningen som Anna står framför). På eftermiddagen hade vi bestämt träff med Tibeau, en kompis till Florent som är i Toronto för att jobba och lära sig bättre engelska. Det blev en öl på en bar inne i stan. På kvällen tog Anna och Madji med oss till ett riktigt kanonställe - Etiopian House - en etiopisk restaurang. Vi beställde in den tradionella rätten Injera som är ett slags pannkaksliknande bröd bakat med surdeg och som man äter tillsammans med olika sorters kryddiga grytor med kött eller grönsaker. Jag och Florent delade på ett stort fat med vegetariska grytor med linser, bönor och grönsaker. Man tar en bit Injera för att äta grytorna med. När man ätit upp grytan kommer man till injeran som legat under, som sugit upp all saft och som blir en saftig och smakrik avslutning på måltiden. Första gången vi smakade denna rätt och den kan varmt rekommenderas. Jättegott och dessutom mysigt att äta med händerna från ett gemensamt fat! Innan vi åkte hem på påskdagen promenerade vi nere vid hamnen - Harbourfront. Toronto var en riktigt häftig stad med mycket att upptäcka och helt klart en stad vi båda skulle vilja återvända till. Gärna någon gång då solen skiner, vindarna är varma och då ingen av oss är förkyld. Om inte annat för att besöka Nigarafallen som ligger ett par timmars bussresa från stan och som som ska vara väldigt fint på våren och sommaren.

Ottawa en dag i slutet på mars...

Ok, det är längesedan nu som jag lovade att jag skulle berätta för er om dagstrippen till Ottawa och påskhelgen i Toronto så nur tar jag mig själv i kragen och sätter planen i verket. Här kommer först en lite berättelse om turen till Kanadas huvudstad som jag och Florent gjorde en torsdag i slutet på mars. Det var min semestervecka, vi kom hem kvällen innan från roadtripen i Québec och hade bokat hyrbilen en dag extra för att köra 19 mil västerut och kolla in huvudstaden. Först lite historia: Den 31 december 1857 tillfrågades den engelska drottningen Victoria att välja en gemensam huvudstad för det som då utgjorde Kanada (dagens Quebec and Ontario) och hon valde Ottawa. Det sägs att hon ska ha valt genom att sticka sin hattnål i kartan någonstans mellan Toronto och Montréal som stod som konkurrenter i valet och att hattnålen råkade hamna precis vid den lilla lantliga hålan Ottawa. Sedan dess har staden dock vuxit, kan idag jämföras med Göteborg i invånarantal och räknas därmed till Kanadas fjärde största stad. Vi kom fram vid lunchtid och körde runt ett bra tag för att försöka hitta en parkering som inte kostade skjortan. Tillslut insåg vi att vi nog skulle bli tvugna att betala en slant om vi ville parkera inne i centrum. Det blev ett dyrt parkeringshus. Eftersom det var lunchtid var alla kostym- och dräktklädda kontorsarbetare på väg till eller från sin lunch och de var överallt! Inte så kontigt med tanke på att detta ju faktiskt är landets huvudstad och hela stadsadministrationens säte. Ottawa kallas också för "Silicon Valley North" på grund av alla högteknologiska företag som har sina kontor inne i stan. Vi tog sikte mot parlamentet som ligger fint uppe på Parliament Hill vid Ottawa Rivers södra strand. Redan första anblick av den pampiga huvudbyggnaden fick oss att tänka på England, ja vi tyckte oss till och med känna doften av bristtisk kolonisatör. Mycket riktigt hade man valt att bygga parlamentet i samma stil som det brittiska Palace of Westminster, nämnligen Gothic Revival för att visa på de fortsatta banden med England. Huvudbyggnaden som ni kan se på bild nedan kallas Centre Block och tornet i dess mitt för Peace Tower, vilket är hela 92,2 meter högt och utgör en nationell symbol. Vi promenerade omkring på parlamentsområdet och vår roligaste upptäckt var ett slags katthärberge i det fria som en man drev. Han satt på en bänk brevid och kelade med en av kattera och på stängslet framför härberget satt en skylt där det stod att man gärna fick skänka pengar. Vi fortsatte sedan till fots för att titta på det vi blivit rekommenderade av turistbyrån. Förrutom ByWard Market Square med en genuin saluhall med gamla anor och många trevliga små försäljare och retauranger blev vi inte tjusade av staden. Den gav intrycket av att uteslutande vara en administrativ stad - atmosfären kändes lite stel och går närmast att beskriva som själlös. Vi saknade den multikulturella diversitet, pulsen och atmosfären som finns i Montréal. Efter en middag hos libanesen i saluhallen körde vi trötta tillbaka till Montréal, nöjda av att ha setta Kanadas huvudstad och parlament men också att kunna konstatera att Montréal är en klart mycket roligare stad att bo i...

Besök hos Lisa på Green Chimneys...

Efter två heldagar i New York följer jag med Lisa hem till hennes praktikplats på Green Chimneys i utkanten av den lilla staden Brewster, 1,5 timmar med tåg från New York. Från storstaden och ut på landet. Vi kommer fram efter midnatt på lördagskvällen till Glasshous där Lisa bor med 4 andra tjejer från olika delar av världen. Vi stupar i säng och sover en välbehövd och djup sömn till kl 7 då klockan ringer och det är dags att gå upp och jobba. Märklig känsla att vakna upp och befinna sig mitt ute på landet - lugnet, vinden som blåser i trädkronorna, naturens dofter i näsborrarna och djuren på farmen som väntar på frukost. Jag får hjälpa Lisa och Anna att utfodra hästarna med pellets, hö och vatten. På gårdens Farm and Wildlife Reahibilitation Center finns mer än 300 djur och fåglar. De flesta är skadade eller omhändertagna djur som fått ett nytt hem på gården, permanent eller tillfälligt. Hästen Romeo hittade man övergiven i en glassbil, svårt undernärd och uttorkad efter lång tid utan mat och vatten. Nu är han en till synes frisk och välmående häst. Organisationen jobbar också med barn och ungdomar med olika känslomässiga problem och beteendeproblem. Man strävar efter att utveckla harmoni mellan människor, djur, växter, natur och miljö genom olika former av utbildning, rekreation och mental hälsovård. Under dagen hämtar Lisa upp barn (ett åt gången) från skolan som är med en timma och hjälper till att arbeta med djuren. Det är härligt att se hur barnen ger sin omvårdnad och kärlek till djuren - alla utifrån sina individuella förutsättningar. Det är inte svårt att tänka sig att ett barn som kommer från ett utsatt område i New York City mår bra av att vara i den här miljön. Även jag, under mina två dagars besök, känner av den terapheutiska verkan. Hela miljön här på Green Cimneys får mig att känna mig glad och kanske lite mer hel. Hästarna är härliga personligheter och katten Josy är ljuvlig. Frisk luft och kroppsarbete får oss att somna som stockar på kvällen. På måndag kväll är det dags för mig att bege mig hem till Montréal igen. Buss till Brewster tågstation, därifrån tåg till New York Grand Central Train Station, subway till Port Authority Bus Station, nattbussen till Montréal och så métron hem. 14 timmar senare ligger jag hemma i min säng, stirrar upp i takfläkten med alla intryck snurrandes runt i huvudet och med undran om det inte är på landet jag ska bo i alla fall...

New York New York!!!

Kom hem igår morse med nattbussen från New York. Trött och mör i hela kroppen efter ännu en natt på bussen men ändå påfylld med energi, njutning och livsglädje. Det var härligt att träffa Lisa, prata svenska, och upptäcka storstan tillsammans. Vi bodde en natt på Chelsea International Hostel där människor från hela världen (inklusive svenskar, danskar och norrmän) samlades för att sova, äta och umgås på innergården. Bra läge på 20th street på Manhattan. Det blev två intensiva dagar fyllda av sightseeing, shopping (mestadels handlade det om att drömma om vad vi skulle köpa om vi hade mer pengar), prat, skratt, promenerande, fotograferande (har fått veta att jag är värre än en japan med min Canon A540), pizza i gräset i Central Park, utsikt från Rockerfeller Centers tak, Staten Island färjan med utsikt över Frihetsgudinnan, Chinatown, Indisk Restaurang, glass, Ground Zero och mer promenerande tills benen värkte och vi var tvugna att pausa i nån liten park. Våren hade slagit ut i sin fulla blom och grönskan var sådär härligt ren och ljusgrön som bara vårgrönska kan vara, solen sken på oss och det var varken för varmt eller för kallt utan precis lagom. Vi fick nypa oss själva i armen ibland för att försäkra oss om att det verkligen var sant. Vi - i New York! WOW! Staden där allt kan hända och där vi flera gånger hade näst intill andliga upplevelser. Två dagar är långt ifrån tillräckligt för att ens upptäcka en bråkdel av denna gigantiska stad men tillräckligt för att bli kär och tillräckligt för att säga att denna stad vill jag träffa igen. Gärna i maj! Nu blir det bilder...

New York here I come...

Hej! Sitter framför datorn hemma på rummet och väntar på att klockan ska bli 22.30 då jag ska promenera med min ryggsäck till busstationen och åka Greyhounds nattbuss till New York. Det ska bli skönt att komma från praktiken där jag mest av allt känner mig otillräcklig för tillfället och från fransyskorna här hemma. Just nu sjunger dom allsång i rummet brevid till Celine Dion och annan smörig skrålmusik och deras falska gälla stämmor skär ända in i själen... Behöver andas lite annan luft ett par dar och så ska det ju så klart bli kul att se storstan med stort S och så Lisa! Återkommer med mer när jag kommit hem. Har ju en del annat att ta igen också. Dagsturen till Ottawa och Torontoresan där jag tillsammans med Florent hälsade på Anna och Madji. Nu måste jag gå! Kram till alla!